Omställning Gävle, tillsammans med flera lokala föreningar, avslutade vårens seminarieserie på temat ”Omställning Tillsammans” med en föreläsning av Lina Isacs om nationalekonomers förhållanden till naturens värden. Seminariets rubrik var ”Varför händer ingenting?”.

Lina är nationalekonom med inriktning ekologisk ekonomi. Hon har nyligen doktorerat inom strategisk miljöanalys. Avhandlingens titel (fritt översatt från engelska) är Rådslag om värde – om värdering av naturen i teori och praktik.

Frågan hon ställde var ”Kan klimatkris och miljöförstöring hejdas genom att ge naturen ett värde i pengar? Eller finns alternativa sätt att värdera det som är viktigt för oss?” Hennes forskningsproblem var att enligt rådande mening naturen inte anses ha ett eget värde, och att människor bara är konsumenter.

Klimatkrisen enligt två ekonomer
Lina jämför två kända nationalekonomer, Hassler och Hickel. De har olika perspektiv på klimatkrisen och drar helt olika slutsatser om vad som behöver göras.

Hassler menar att ”det är fixat nu”, givet nytt EU-avtal kommer vi uppfylla Parisavtalet, och vi kommer då att vara ”neutrala” år 2050. Världen är på väg att följa efter, eftersom det kommer att kosta mer att halka efter än att gå före. Då kan vi nå 1,5°-målet. Att vi i Sverige tar fram egna utsläppsbudgetar, och inför egna regler för att minska koldioxidutsläppen är meningslöst. Detta enligt hans artikel i Svenskt Näringsliv: https://www.tn.se/naringsliv/26192/professorn-darfor-ar-svensk-klimatpolitik-overspelad/

Högernationalister och klimatförnekare refererar ofta till Hassler.

Hickels perspektiv är mer globalt, och inkluderar rättvisefrågorna. Statistik från bland annat CO2-utsläpp och råmaterialförbrukning visar att de nordiska länderna rejält överskrider både världsmedelvärdena och vad som är hållbart. Han jämför syd och nord, och visar hur vi i västvärlden redan ”koloniserat” atmosfären, hur vi importerar material från fattiga länder som i sin tur får ta konsekvenserna av våra utsläpp. Visserligen har vi nu en högre andel förnybar energi, men detta äts helt och hållet upp av importerade utsläpp från vår höga konsumtion.

Hickel använder måttet SDI (Sustainable  Development Index), som är en sammanvägning av BNP, läskunnighet, barnadödlighet, ekologisk påverkan (CO2 + råmaterialavtryck) ur ett konsumtionsperspektiv, som sedan jämförs med de planetära gränserna. Enligt detta mått har Nordens index sjunkit sedan 1990 pga. ökat ekologiskt avtryck samt stagnerande hälsa och välbefinnande.

Historiska CO2-utsläpp fördelar sig enligt följande: Nordamerika 43%, EU 29%, Ryssland och resten av Europa 13% och Japan 5%. Övriga 10% står Australien och resten av världen för. Det är tydligt att Nords ansvar för klimatkrisen vida överstiger Syds.

Länk till Youtube-presentation: https://www.youtube.com/watch?v=NM1VJ8SwSuM

Vad betyder detta? undrar Lina. Fakta om orättvis fördelning av resursanvändning och klimateffekter leder till följande slutsatser enligt många (men inte alla) ekonomer:
• Att minska utsläppen och resursanvändningen bör ske rättvist. Sverige måste till exempel minska resursanvändningen till 1/5 av dagens nivå.
• Effektivisering hjälper inte när BNP växer – ökningen på totalen äter upp allt. Det blir helt omöjligt med BNP-tillväxt.
• Det finns inget kausalt samband mellan BNP och välbefinnande (bara en korrelation, men efter en viss nivå av välbefinnande försvinner även den). Till exempel finns länder med väldigt högt välbefinnande men låg BNP/capita.
• Välfärd kräver en viss nivå av nödvändig levnadsstandard (basbehov). Detta vet vi. Därefter tar det ekologiska avtrycket fart (också inom oss?).

• Så om mänsklig välfärd är vårt mål bör vi sikta på det, inte hoppas på att BNP-tillväxten ska sippra fram till det vi behöver.

FN:s miljöprogram (UNEP) övergav tron på grön tillväxt år 2017. Ca 10 000 forskare har nått konsensus om att tillväxt, och BNP som ett mått på tillväxt, måste överges. Nya Zealand har redan gjort det, och Skottland är på gång.

Ett dominerande antagande i nationalekonomin är att alla sektorer i ekonomin måste växa, alltid, oavsett om vi behöver dem eller inte. Hickel menar att vi i stället måste diskutera vilka sektorer som bör växa (småskalig förnybar energi, tät kollektivtrafik, sjukvård?) och vilka som inte bör växa. Offentlig sektor är mindre resurskrävande. Sektorer som bör minskas kan vara produktion av fossila bränslen, SUV:ar, flyg, industriellt kött, reklam, flaskvatten, med mera. Kanske bör vi också reglera bort planerad kort livslängd för tillverkade varor och kräva möjlighet att reparera?

Detta kan ske utan att välbefinnandet minskar överhuvudtaget. Hickel tar också tar upp frågan om minskande sysselsättning, en fråga som förlamar politiker i klimatdiskussionerna. Han nämner två sätt att lösa det:
• Kortare arbetsvecka genom att dela på de arbeten som finns.
• Statligt finansierad jobbgaranti, till exempel med reparationer, renoveringar, matproduktion, med mera. Detta har starkt stöd bland folk, i USA från 75% av befolkningen! En jobbgaranti skulle ta bort frågan om sysselsättning från agendan. Eftersom det alltid är hotet om arbetslöshet som hindrar politiker från att agera för klimatet, är detta en kraftfull ekologisk åtgärd.

Samtalsdemokrati för värdering av naturresurser
Linas forskning leder fram till ett förslag om deliberativ värdering, att jämföra med deliberativ demokrati (medborgarjury/-församling/-råd), som alternativ till den neoklassiska nationalekonomins teorier om och försök till prissättning på naturtillgångar. Medborgarjury, -församling, -råd har provats med framgång i Frankrike, British Columbia, Ontario, Kalifornien, Texas, Mongoliet, Uganda, Kina, Japan, Macau, Australien, Irland, UK, med flera länder.

Forskning visar att deliberativa forum tenderar att välja bra saker för majoriteten, och för miljön. Jämförande studier visar dessutom att deltagare föredrar deliberativ värdering, jämfört med andra metoder. Människor känner ofta att deras bild av verkligheten blir bättre beskriven, och att de lär sig något. Det är själva processen som är det viktiga. Processen upplevs ibland som magisk, och resultatet blir mer hållbart.

Både FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) och FN:s klimatpanel (IPCC) har pekat på behovet av samtalsdemokrati.

Lina Isacs forskningsproblem var alltså att enligt rådande ekonomiska teorier har naturen inget värde om den inte efterfrågas av oss som konsumenter. Konsekvensen av sådan värdering av naturen kan illustreras av Sara Granérs bild t.h.

Som exempel kan man fråga en samling människor hur mycket dom är villiga att betala för att behålla en viss naturresurs. Svaren varierar inte bara baserat på hur värdefullt
objektet är, utan också baserat på betalningsförmåga.

 Slutsats; pengar kan inte användas för att värdera vad som är viktigt i samhället, pengar är inte utbytbart mot allt. Det är för politiken, inte för marknaden, att besluta. Där kan den deliberativa demokratin vara en framgångsrik väg som ger stöd till beslutsfattarna.

En miljöförändrings effekter på människors välfärd kan alltså inte mätas i pengar, enligt Lina,
som avslutar med att förespråka en etik som vilar på värdepluralism och realism;
• Många olika typer av värden är viktiga i sig, samtidigt. Det går inte att mäta alla typer av värden i samma enhet, dvs. värdena är inte jämförbara utan kompletterar varandra snarare än är utbytbara.
• Det faktiska är viktigt (”substans” och ”kvalitet”).
• Pengar som mått på skäl förklarar då inte val (varför det ena är bättre än det andra).
• Värdering är ingen vetenskap, utan politik. Måste ske genom demokratiska samtal.

Avhandlingen:
Isacs, L. (2021). Deliberating value: on the theory and practice of valuation of nature from
neoclassical to ecological economics. Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-300759
lina.isacs@gmail.com

Energiexpert talade om framtida energiförsörjning
Häromveckan fick Gävle besök av Prof. Tomas Kåberger, f.d. generaldirektör för Energimyndigheten, och innehavare av en rad prestigefulla uppdrag både nationellt och internationellt. Initiativet kom från en rad ideella föreningar som stod som värdar tillsammans med Högskolan i Gävle.
Mer än 100 entusiastiska åhörare fick höra Tomas Kåberger berätta om dagens och framtidens energisystem. Mycket handlade om hur den förnybar elproduktion, sol- och vindenergi, utvecklats under senare decennier och hur utsikterna ser ut framöver. Många förvånades säkert över hur Kina tagit täten i utbyggnad av vindkraft med mer dubbelt så mycket installerad effekt som USA på 2:a plats och mer än 6 gånger så mycket som Tyskland på 3:e plats. Vi fick höra om batteriernas
utveckling, hur elbilarna kan utnyttjas för att stötta elsystemet och om behovet av vätgastillverkning för fossilfritt stål. Han visade hur både kärnkraftsproduktionen och elkonsumtionen i Europa minskade kraftigt år under pandemin och hur Sverige exporterade väldigt mycket el till framför allt Finland, som i år fått i gång sin mycket försenade nya reaktor i Olkilouto. den kan gengäld stötta Sverige om vi skulle få tillfälliga elunderskott.
Under perioden 2010–2022 har priset på ny kärnkraftsel i USA fördubblats medan priset för ny solel sjunkit till en fjärdedel och ny landbaserad vindkraft sjunkit till mindre än hälften. Tendenserna väntas hålla i sig framöver vilket bland annat innebär att ny kärnkraft kommer ha mycket svårt att konkurrera med vind- och solel. Många faktauppgifter presenterades på ett ledigt och lättbegripligt sätt. Åhörarna fick mycket med sig hem att fundera över.

Vi människor är fantastiska varelser. Först och främst är vi biologiska varelser. Närmare bestämt hela ekologiska system. Som alla ekologiska system består vi av många systemnivåer. På en grundläggande systemnivå består vi av atomer och grundämnen. Ungefär 65 % syre, 18 % kol, 10 % väte samt kväve, fosfor och lite annat smått och gott. Det har tagit årmiljarder och en mycket komplicerad evolution att utifrån naturens resurser skapa oss. Vi bär inom oss tre nivåer av evolution. Först den fysiska evolutionen, materiens utveckling från Big Bang till vår planet och den materiella värld vi lever i.  Och sedan den biologiska evolutionen när liv skapades ur materien. Vilket häpnadsväckande skutt alltså! Sist men inte minst har vi den kulturella evolutionen. Vi fick då ett medvetande och kan därför skapa oss inre föreställningar om allt möjligt som till exempel hur vi kan utveckla samhället, producera och konsumera. Tala om att allt hänger ihop – från Big Bang till vårt sätt att tänka och handla! Ja, visst är det storslaget!

Det mest märkliga och fantastiska är att vi är släkt med allt levande! Både växter och djur. Vi delar till exempel ca 24 % av våra arvsanlag med vindruvor, ca 44 % med bananflugor och ca 95 % med apor. Våra kroppar återspeglar alla levande varelsers historia. Genom att studera våra organ kan vi se hur utvecklingen pågått i hundratals miljoner år. Ögon, lemmar, hjärta, hjärna och andningsorgan – allt går att hitta ursprunget till hos våra förfäder. Vår kropp är en tidskapsel som återspeglar alla levande varelsers historia. Det ni, visst är det fantastiskt och besynnerligt.

Människan och naturen har under lång tid utvecklats genom den biologiska evolutionen. Livet måste levas inom evolutionens och jordens ramar och vi kan inte i längden överleva utanför dessa ramar. Evolutionen är cirkulär och hållbar! Någon plats för ständig tillväxt finns inte inom dessa ramar. Evolutionen har också likartad innebörd som de ”planetära gränsvillkor” som är aktuella i dagens miljödebatt. Men våra föreställningar och kunskaper om verkligheten och hur vi bygger samhället har utvecklats genom den kulturella evolutionen, som är en mycket snabbare process än den biologiska evolutionen. Men det är här problemen dyker upp. Vi har fått för oss att vi står över och är separerade från naturen och den ekologiska evolutionen, att naturen är till för oss och att vi har en gränslös rätt att dominera, kontrollera och exploatera den. Människan har lagt beslag på alla rättigheter och vi har inte tilldelat naturen några. Trots att vi är helt beroende av naturen.

Naturen kan klara sig utan oss, men vi kan inte klara oss utan naturen. Vi behöver ständigt bland annat mat, vatten, energi, och luft. (Håll andan ett tag så förstår du vårt totala och ständiga beroende av naturens gåvor). Vår oförmåga att integrera vår kulturella evolution med den grundläggande biologiska evolutionen har skapat klimat- och miljöproblem, ekonomiska kriser, resurskriser, politiska- och sociala kriser och gjort samhället instabilt och ohållbart. Den ekologiska och kulturella evolutionen hänger inte längre ihop! Det är ett av de mest grundläggande problem vi har i dag som i sin tur skapar en mängd miljö- och samhällsproblem. Att det uppstått en klyfta mellan naturen och kulturen kan vi kalla för ”Natur-Kultur-Klyftan”.

Vi har länge fått kunskaper om de allvarliga miljö- och samhällsproblem som vi har skapat. (Det kan vara på sin plats att vi här med ”vi” i huvudsak menar den rika delen av mänskligheten). I den senaste rapporten från FN:s klimatpanel som nyligen publicerades sammanfattas det katastrofala läget vi befinner oss i och de utfärdar ”en sista varning” till mänskligheten. Rapporten bygger på hundratusentals vetenskapliga studier och hundratals av världens ledande klimatforskare har deltagit i att sammanställa rapporten. I tidningar och i massmedia har vi kunnat ta del av de allvarliga och livsavgörande slutsatser och rekommendationer som klimatpanelen har formulerat.

Alla parametrar när det gäller miljö och samhälle går åt fel håll och problemen bara ökar, även om vissa framsteg också gjorts. En mycket viktig sak är att förändra vår inre föreställning om vår plats i naturen och hur vi utifrån det kan utveckla en hållbar värld. Vi måste överbrygga klyftan mellan naturen, kulturen och oss människor. Även naturen måste få rättigheter. Nyligen har en bok utkommit som är mycket intressant på detta område. Den heter ”Naturlagen. Om naturens rättigheter och människans möjligheter”. I boken görs en ingående beskrivning av den historiska bakgrunden till människans föreställningar om naturen och hur juridiska regler har växt fram för att stärka naturens rättigheter. Många ställer sig också i dag bakom att storskalig miljöförstöring, så kallad ecocide, skall betraktas som brott och kunna få juridiska påföljder. Människans rättigheter behöver underordnas naturens rättigheter om vi skall kunna uppnå en hållbar utveckling och kunna överleva som art. Naturens rättigheter är en förutsättning för människans rättigheter. De två författarna är Henrik Hallgren och Pella Thiel. Henrik kommer till Gävle och håller föredrag om boken torsdagen den 30 mars kl. 18.00 på Gävle konstcentrum/Silvanum, Kungsbäcksvägen 32 i lokal Furusalen. Föredraget arrangeras av Omställning Gävle. Kom och lyssna och delta i diskussionen!

Bo Hagstedt

Medlem i Omställning Gävle

I torsdags inleddes vårens föredragsserie på Silvanum kallad ”Omställning tillsammans”. Arrangörer är ”Omställning Gävle” och en rad andra föreningar i stan.

Först ut den 23/2 var Dan Hallemar som talade om ”Bilens plats i staden”. Han är landskapsarkitekt, skribent och driver podcasten ”Staden”.

Dan började med att beskriva det storskaliga experiment som nu pågår i Paris – ”15 minuters staden”. Ambitionen är de viktigaste basvarorna och servicen skall göras tillgänglig inom 15 minuters gångavstånd i centrala Paris. Man skall blåsa liv i gatan genom att stänga biltrafik och öppna för möten, småskalig handel och andra aktiviteter. När barriären för att korsa gatan, biltrafiken, tas bort hör man plötsligen fåglarna, luften blir klar och man kan obehindrat prata med varandra. Vi fick höra att det inte bara är i Paris som liknande experiment genomförs utan till exempel också i Gent, Barcelona och Hamburg.

Stadens utomhusytor är begränsade och Dan beskrev det som en slags kamp om utrymme där bilen sedan lång tid tillbaka varit prioriterad. Det trots att en bilist ockuperar 100 m 2 av stadens yta medan en cyklist bara tar 10 m 2 och en fotgängare 1 m 2 .

Det vanligaste argumentet mot att minska biltrafiken i centrum har varit att det drabbar handeln. Men i Gent stängde man 2016 genomfartstrafiken och antalet restauranger, barer och butiker ökade med 17% inom tre år. Vi fick se bilder på hur tidigare bilgator befolkats med sittplatser, aktiviteter och stånd.

Den svenska bilkulturen är extremt stark. Redan 1955 var vi biltätast i Europa och från 1950-talet har bilinnehavet femdubblats i Sverige. Nya elbilar medför mindre luftföroreningar men minskar inte risken för olyckor och elbilen är lika utrymmeskrävande som fossilbilen. Kommer Sverige och Gävle ta till sig av de nya trenderna med bilfria oaser i centrala lägen eller sitter vi fast i föreställningen att allt helst skall vara åtkomligt med bil. Har du tankar om det så svara på Kommunens enkät ”Tyck till om Gävles framtida gator i Centrum”.

Seminarieserien på Silvanum fortsätter den 30/3 med ”Naturlagen” (Henrik Hallgren), den 27/4 med ”Tillväxt och energiförsörjning” (Tomas Kåberger) och den 25/5 med ”Varför händer ingenting?” (Lina Isacs).

Arne Müller är journalist och bosatt i Umeå. Han har skrivit böckerna Norrlandsparadoxen, Stockholm –
städerna och resten, och Elbilen och jakten på metallerna.

Arne menar att det som händer nu är gigantiskt, och inte kan jämföras med något tidigare skeende i Sverige. Investeringar planeras i batterifabriker,
”fossilfria” stålverk, vindkraftsparker, konstgödsel, ”hållbart” flygbränsle, med mera. Handelskammaren i Norrbotten har beräknat att det totalt kommer att
investeras 1080 miljarder kr från Gävle och norrut fram till 2040.

Några av de största investeringarna som planeras i Norrland för omställning till det fossilfria samhället:

• I Skellefteå ska Northvolt tillverka batterier till 1 miljon bilar per år. Effektbehovet har ökat från 32 till 60 gigawatt jämfört med de ursprungliga planerna.
• I LKAB:s nya process ska man tillverka järnsvamp i stället för pellets. Stålindustrin står idag för 7% av globala CO2–utsläpp. Genom att använda vätgas i stället för fossilt bränsle minskar CO2–utsläppen betydligt. (Man planerar också att ta ut mer är järnet, till exempel jordartsmetaller och fosfor för konstgödning.)
• Spanskägda Fertiberia ska bygga stålverk i Boden, och investerar 30 miljarder kr.
• ”Hållbart flygbränsle” ska tillverkas i Långsele av Skyfuel.
• En vindkraftspark ska byggas utanför Piteå på ett 450 km2 stort område.

Vilka blir då konsekvenserna av detta? Vad betyder det för klimatet och vad innebär jakten på metallerna som behövs för elektrifieringen? En konsekvens är att detta väntas skapa 1000–tals nya jobb, och 100 000 människor behöver flytta till Norrland för att klara arbetskraftsbehovet.

Elproduktionen i dag i Norrland uppgår till 30 Terawattimme (TWh) per år. Behovet med de nya industrierna kommer att vara 115 TWh, alltså nästa fyra gånger så stort som dagensproduktion. Hela Sveriges förbrukning är i dag 140 TWh. Se bild nedan.

Det billigaste och snabbaste sättet att producera mer energi är att bygga ut vindkraften. Här ökar nu konflikterna alltmer med annan markanvändning. Konflikten är störst med renskötseln. Renägare menar att ”den gröna omställningen tar död på oss!”

LKAB står för 0,5% av världens stålproduktion. Om allt stål som produceras i världen skulle produceras fossilfritt skulle elbehovet öka med 25%. Det behövs alltså mycket energi för själva omställningen, ca 50% mer än i dag om hela världen ställer om.

Behovet av metaller kommer att öka i takt med elektrifieringen. Inom Europa planeras ett 40–tal batterifabriker. Med idag kända tillgångar av efterfrågade metaller räcker dessa i cirka 10 år.

Materielbehov i enbart 2/3 av Northvolt Ett, i % jämfört med global produktion 2021, är mangan 0,04%, koppar 0,07%, aluminium 0,07%, nickel 2,3%, kobolt 4,7%, grafit 5% och litium 8%.

År 2050 kommer det totala litiumbehovet vara 42 ggr större än i dag. Koppar är mest problematiskt; användningen ökar och de bästa fyndigheterna är tömda. Halterna av koppar i malmen blir lägre och lägre, till slut blir det inte energimässigt försvarbart att utvinna kopparen. Grafit behövs också i batterier, gruvbrytning planeras i Voxna i Hälsingland och i Vittangi i Norrbotten. Ytterligare två grafitgruvor planeras och tre samebyar berörs. Nio koppargruvor planeras också. Många gruvbolag vill vara delaktiga i den gröna omställningen. I Kallak ska produceras järnpulver, inte pellets som behövs för produktion av
fossilfritt stål.

Men, hur fossilfritt är det fossilfria stålet? Det stål som H2 Green Steel ska tillverka kommer per år att orsaka mer än 1 000 000 ton CO2. Källorna är fossilgas, div. kolanvändning, pellets, zink, el, andra insatsvaror och transporter. I dag är ingen produktion fossilfri. Vindkraften, till exempel, kräver mycket fossila bränslen i tillverkning och frakter. Fossila bränslen används i varje led av processen.

Visserligen ställer gruvbranschen om, men det går åt fel håll. CO2–utsläppen minskar per ton producerad metall, men den ökade produktionen innebär en ökning av utsläppen totalt.

Visst är det bra med de nya teknologierna, men dom löser inte klimatkrisen. Vi måste också ställa in oss på en stramare hushållning. Bilen kräver väldigt mycket mer energi än spårbunden trafik. Vi måste minska antalet bilar och öka andelen spårbunden trafik. Decentraliserad service (jfr. Parismodellen 15–minuterssamhällen) minskar behovet av resor och sparar energi och metaller. Vi måste fråga oss vilken energianvändning som är rimlig. Är till exempel skapande av kryptovalutor till enorma mängder el rimlig?

För att klara omställningen behöver vi kombinera ny teknik med stram hushållning, till lika stora delar. Arnes presentation av investeringsplanerna tolkas av många deltagare som omöjlig ekvation; planerade projekt kommer inte kunna genomföras. Det kommer att saknas fossilfri elenergi och metaller.

Diskussionen efter presentationen handlade bland annat om:
• Målkonflikten mellan miljö och klimat. Vattentillgång är mest bekymmersamt för gruvverksamhet. Stora mängder krävs för bland annat litiumutvinning. Vatten är en konfliktfråga i många gruvprojekt. Vindkraftutbyggnad påverkar också miljön negativt.
• USA, EU och Kina konkurrerar om naturresurser. Fattiga länder med naturresurser har i vissa fall kommit i en bättre position pga. konkurrensen om de råvaror de har.
• Den politiska utmaningen. Det är ingen större skillnad mellan de politiska partierna. Inget parti argumenterar för återhållsamhet. Frågor om vad vi kan spara, vad vi kan hålla igen på, diskuteras inte.
• ”Den stora accelerationen” har pågått sedan 1950–talet, och det blir allt svårare att öka produktionen. Investeringskostnaden för varje del ökad produktion stiger hela tiden.
• Sverige är ett litet land, vad hjälper det att vi blir klimatneutrala? Sverige ligger långt fram vad gäller teknologi vilket ger svenska företag möjlighet att sälja grön teknik.
• Problemet är de stora skillnaderna i utsläpp. Höginkomsttagare släpper ut ca 43 ton CO2 per år, medan låginkomsttagare runt 4,5 ton.
• Vad som krävs för att ändra våra resvanor är exempelvis samhällsförändring enligt Parismodellen; decentralisera så att man kan nå det mesta med cykel och gång. Minskade klyftor mellan stad och land gynnar också klimatet.
• Militären orsaka stora utsläpp, men detta diskuteras aldrig.
• Serverhallar kräver stort antal dieselaggregat för reservenergi. De måste testköras regelbundet. Vi behöver prioritera smart för att minska behovet av serverhallar.
• Skogen gör mest klimatnytta om den står kvar eller används för att bygga hus. Pappersmugg är bättre än plastmugg, men bäst är en porslinsmugg.
• Alla investeringar i Norrbotten har gjort att arbetslösheten är lägre där jämfört med Stockholm och Uppsala. Kommer sörlänningarna nu bli de som säger ”vi flytt int”? Det är inte lätt att få folk att flytta. Troligen kommer inflyttningen till Norrbotten bli större från andra länder än från andra delar av Sverige.

Publik: 62
Bilder: Arne Müller

Foto: Ann-Katrin Myles

Text av: Ann-Katrin Myles

Gunnar Rundgren är en av grundarna av KRAV. Han är numera bonde på Sunnansjö Gård i Uppland, konsult i ekologiskt lantbruk, samhällsdebattör,
författare samt föreläsare. Hans böcker Kornas planet, Den stora ätstörningen, Trädgården Jorden och Jorden vi äter behandlar olika aspekter av vårt ohållbara livsmedelssystem.

Gunnar behandlade kortfattat vår utveckling från samlare – via odlare – till dagens globala livsmedelssystem, där specialisering och transporter över
jordklotet dominerar. Ukrainas berömda svarta jord har bildats under lång tid av betande djur. Odling av spannmål och oljeväxter har kommit senare i utvecklingen där än på många andra platser.

Specialiseringen av odling till de områden som är mest lämpade och ekonomiskt fördelaktiga innebär långa transporter, monokulturer, och behov av konstgödsel. Systemet bygger på tillgång till fossil energi i form av olja för jordbruksmaskiner och frakter, liksom gas för produktion av konstgödsel. Gasen orsakar faktiskt större CO2 –utsläpp än oljan!

Ryssland är en stor leverantör, men att byta leverantör hjälper förstås inte klimatet.

Vi får ofta höra att vi ska ”tänka utanför boxen”, dvs. att strunta i eventuella begränsningar. Men i stället borde vi tänka innanför lådan, den låda som innehåller kriterier för en hållbar framtid. Exempelvis bör vi tänka på de planetära gränserna, på att bevara biologisk mångfald och ekologiska funktioner, på klimatet, och på att minska färskvattenanvändning och konstgödsel.

Den ”globala kosten” är inte bra för någon del av planeten. I stället borde vi satsa på en bästa kost baserat på det landskap vi lever i. En begränsad import av varor som inte kan produceras hos oss bör fortfarande kunna ske, men nuvarande system medför att mat skickas runt jorden enbart baserat på pris och marknad.

Jordbrukstekniken behöver anpassas till lokala jordar. Det finns exempel på tidigare civilisationer som kollapsat pga. felaktiga jordbruksmetoder, ofta efter krav från städer och militär på ökad matproduktion.

De traditionella nordiska odlingssystemen  (växtföljder, träda, bete) var mycket hållbara.

Bärande principer för ett hållbart jordbruk är:

• En mångsidig produktion.
• Ett rikt och varierat landskap.
• Återskapandet av markens bördighet och vitala ekosystem.
• Minimerad negativ miljöpåverkan.
• Optimerad resursanvändning.
• Kretslopp (cirkulära flöden) på gården och mellan gården och livsmedelskedjan.
• Många människor som är engagerade, professionellt, ideellt, socialt och kulturellt.

Lant– och skogsbruk i Sverige har genom mekanisering effektiviserats mer än någon annan produktion. Produktion som är hållbar över tid går inte att mekanisera, det behövs mer händer i jordbruket. Att det finns fler baristas i Sverige än jordbrukare visar att något är fel.

Våra avlopp kan återcirkuleras genom att bygga om avloppssystemet. Urin innehåller kväve som borde användas i jordbruket.

Vi behöver också en integrering av djur, växter och natur, till exempel:

För idisslarna (ren, kor, får, getter):
• Betesdrift (slåtter) på fjäll, naturbetesmarker & utmarker.
• Vallodling och bete integrerade i växtföljder.

För gris, höns och kyckling:
• Omvandla restprodukter från livsmedelsindustri, hushåll och lantbruk.
• Bete och markberedning.

Det produceras tre gånger mer spannmål än vi kan äta, i stället används det som foder till djuren, som omvandlar det till kött och ägg.

Gunnar anser att det är fullt möjligt att ”föda världen” med ekologiskt jordbruk;

• Dyrare mat – mindre svinn – minskad överkonsumtion (ju större kylskåp, ju mer svinn!)
• Minskad spannmåls– och sojaodling = minskad konsumtion av enkelmagade djur
• Bibehållen humankonsumtion av spannmål
• Bibehållen produktion av idisslare
• Ökad konsumtion av rotfrukter, baljväxter och grova grönsaker
• Minskad konsumtion av vegetabilisk olja, krävande grönsaker och frukt
• Litet utrymme för bioenergi från jordbruket
• Möjligt med känd teknik – men självklart intressant med utveckling

Men – befolkningsökningen behöver stanna av, och kretsloppen behöver slutas!

Vi bör gå från  tallriksmodellen till landskapsmodellen, och  fråga oss;
Hur ska landskapet se ut där jag lever? Vad kan det landskapet ge oss? Och Vad kan vi göra för att nå dit?

Några tänkvärda citat:

• Från kalorier och  klimatavtryck till måltider och matkultur (länders
matkulturer baserades en gång på vad som fanns lokalt, och vad som var lämpligt att odla).
• Från konsumtion till relation: Känn den hand som föder dig!

Länkar till mer information:
https://tradgardenjorden.blogspot.com
https://gardenearth.blogspot.com
gunnar@grolink.se

Publik: 58
Foto: Maria Larsson
Bilder: Gunnar Rundgren
Text av: Ann–Katrin Myles

Pella Thiel är en av initiativtagarna till Omställningsnätverket i Sverige, baserad på principerna för den internationella rörelsen ”the Transition Movement – a movement of communities coming together to reimagine and rebuild our world”. Vi arbetar på olika sätt för
omställning till det hållbara samhället.

Pella är biolog, men arbetar numera mycket med lagstiftningsfrågor rörande naturens rättigheter och ekologiska brott inom End Ecocide och Harmony with Nature (FN).

Milton Friedman sa ”Bara en kris – verklig eller inbillad – medför riktiga förändringar. När en kris uppstår beror våra handlingar på de idéer som finns till hands. Det tror jag är vår huvudsakliga funktion; att utveckla alternativ till existerande policys, och att hålla dem vid liv tills att det som är politiskt omöjligt nu blir politiskt oundvikligt.”

Detta kan gälla också för omställningsrörelsen.

Omställare är vilsna; vart ska vi, var vill vi vara tillsammans, var är vi nu? Än så länge har världen (enligt en FN–rapport) misslyckats att nå ett enda mål för att stoppa förstörelsen av naturen. Vi har särskilt svårt att tala om ”biodiversity” (mångfald).

Var är vi? Data mellan 1900 och 2000 visar att ett antal utvecklingskurvor har nått toppen och vänder nu, t.ex. befolkningsmängd, föda per person, service per person, industriell produktion per person och globala föroreningar. Kurvan för återstoden av icke förnybara naturresurser har gått utför under hela perioden.

Populationen av vilda djur har minskat med 2/3. Separationen mellan oss och naturen, och mellan oss och andra människor har vuxit.

Hur hamnade vi här? Det är främst tillgången till fossila bränslen (mest olja) som orsakat den enorma tillväxten från 50–talet och framåt, men också våra antaganden om mänsklig kontroll och dominans. På det antagandet har vi byggt vår civilisation. Men – världen är levande och vi är en del av den!

Vi behöver en transformation, en förändring till något helt annat (jfr. larv–puppa–fjäril)! Det råder en kris i hur vi uppfattar världen, men det finns hopp; man kan ändra uppfattning.

Inför det systemskifte som behövs kan vi studera ”isbergsmodellen”. I dag läggs vårt fokus till 90% på händelser i omvärlden, dvs. den del av isberget som syns ovan vattenytan. Vi behöver förstå mer om vår historia, hur olika system samverkar och våra mest grundläggande värderingar.

Den nya berättelsen handlar om regenerativ utveckling – hur allt blir vackrare och mer levande med det vi gör.

Vi upptäcker nu fundamentalt nya saker om naturen, vetskap vi inte hade tidigare, t.ex. hur skogen är ett levande system, där delarna
är beroende av och påverkar allt runtomkring.

Ohållbarhet leder till självförstörande. Hur gör man då för att förändra? Man

• Hittar kompisar
• Läser  Omställningshandboken
• Registrerar initiativ på www.omstallning.net (för att inspirera och lära ut)

Pellas Powerpoint finns att ladda ner här.

Publik: 33
Foto: Mauritz Glaumann
Text av: Ann–Katrin Myles
Bilder från: Pella Thiels föredrag

17 feb Tomas Björkman Referat

Anders Wijkman (ordförande Climate-KIC, hedersordförande i Club of Rome) höll en mycket uppskattad presentation i Omställning Gävles regi den 5/12. Han
berörde ett stort antal frågor med bäring på miljö, klimat och ekonomi, som avslut på höstens seminarieserie om ekonomins samband med
klimatförändringar. Ekonomi i betydelsen hushållning med naturresurser var huvudtemat.

Wijkman anser att vi står inför en moralisk kris, då
• Den konventionella tillväxtlogiken är ett hinder för omställning,
• Krisproblem skjuts på framtiden i kortsiktighetens intresse,
• Utanförskap och ojämlikhet är ett växande problem,
• Politiken är reaktiv, snarare än proaktiv, och
• Våra barn o barnbarn kommer att få plockaupp notan.

Vi måste förändra det ekonomiska systemet (rethink economics), och vi måste komma till en omfördelning mellan rika och fattiga länder.

Nedan att axplock av de frågor som berördes.

Tillväxt och växthusgaser
Redan 1972 gav Romklubben ut rapporten Limits to Growth, som ifrågasatte ständig tillväxt baserad på planetens resurser.
Vårt fotavtryck (carbon footprint) ökar varje år, något som inte kan inte fortsätta. För att klara Parisavtalet måste vi nu börja minska CO2-utsläppen med 10% per år.
Sambandet mellan BNP och utsläpp av växthusgaser är tydlig. Kurvorna för ökad BNP resp. ökning av CO2 i atmosfären är helt parallella. Ett antal ”sovande klimatjättar” kommer att vakna vid varierande temperaturhöjningar. Exempel på sådana är Grönlands istäcke, Alpernas glaciärer, Antarktis istäcke, Amazonas regnskogar (kan bli savanner), och den Indiska sommarmonsunen.

Utvinning av resurser vs. biologisk mångfald
Vi har gått från att vara en liten värld på en stor planet, till att vara en stor värld på en liten planet. Befolkningen ökar, liksom konsumtionen per capita. Och därmed ökar förbrukningen av jordens resurser.

Efterfrågan på naturresurserna mineraler, metaller, fossilbränslen och biomassa ökar obevekligt. Den årliga förbrukningen av dessa resurser har trefaldigats sedan 1970. Per capita har materialanvändningen ökat från 7,4 till 12,2 ton under perioden.
Industrin som utvinner resurserna (t.ex. olje- och gruvbolag) ansvarar i dag för 50% av CO2-utsläppen, och mer än 80% av förlusten av den biologiska mångfalden.
Däggdjuren, inklusive människan, fördelar sig viktmässigt enligt grafen nedan. Andelen vildadjur är som synes mycket liten, och skulle behöva öka.

Insekterna minskar i antal arter och individer. Vi bör komma ihåg en sak; insekterna behöver inte oss, men vi behöver dem!
IPBES (The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) säger i en rapport att:
”Länge har människan ansett att biologisk mångfald handlar om att bevara naturen för dess egen sak, men denna rapport klargör tydliga samband mellan biologisk mångfald och naturen och saker som livsmedelsförsörjning och rent vatten i både rika och fattiga länder.”

Ojämlikheten ökar
USA, Sydkorea och Storbritannien leder ligan vad gäller ojämlika inkomster. USA leder stort. Sverige ligger i bottenskiktet (vilket alltså är bra!), men inkomstskillnaderna ökar i Sverige ochvi ligger redan betydligt sämre till än övriga nordiska länder.

Disruptiva teknologier
Inte all teknologi är bra, teknologi ger både möjligheter och risker. Viktiga frågor är t.ex. vem som äger våra data och vem som bygger algoritmerna. Teknologier utvecklas till exempel för att manipulera demokratin, övervaka befolkningen (ex. Kina) och föra krig genom maskiner. Dessa skapar inte ett bra samhälle.

Slösaktig resursanvändningen
Vi använder resurserna väldigt slösaktigt! I genomsnitt använder européer material bara en gång, sedan hamnar de på soptippen. Bara guld och koppar återvinns fullt ut, beroende på att de är så dyra.
Hög återvinning är alltså ingen garanti. Av plast är bara 8% av värdet kvar efter första användningscykeln; av aluminium bara 38%; av stål 58%.

Grundproblemen är att (1) det är för billigt att utnyttja naturen (arbetskraften är dyr), (2) affärsmodellerna bygger på att sälja mer och oftare, (3) linjära materialflöden (i.st.f.cirkulära) och (4) dålig produktdesign som blandar olika material och svårt att reparera.
Dessutom det som produceras dåligt utnyttjat. Exempel är bilar som står stilla den mesta tiden. Om företagen betalade för de verkliga kostnaderna, dvs. också kostnaderna för naturens kapital, skulle de flesta drivas med förlust. De största förlusterna skulle drabba boskapsuppfödning, veteodling och kolbaserad energiproduktion.
Konsumtionsmönstren inom textilbranschen är dåliga. Vi har fördubblat vår klädkonsumtion sedan år 2000, från 50 miljarder enheter per år till 100 enheter. Vi använder också plaggen färre gånger innan vi gör oss av med dem.
Vi bör bygga hus av trä, då betong medför stora CO2-utsläpp. Sågade trävaror utgör ingen fara för skogsbruket. Återvinning av byggmaterial är jätteviktigt, men sker idag nästan inte alls.
Billig massturism till vissa platser håller inte. Förutom utsläpp från flyget ökar det trycket på de lokala ekosystemen.
Om vi hyrde/leasade produkter som till exempel mobiltelefoner, skulle de se helt annorlunda ut. De skulle designas för att hålla länge i stället för att bytas ut ofta. Affärsmodellen skulle medföra mer jobb med underhåll och reparation, och lägre CO2-utsläpp.
Jordbrukets problem är bland annat att en plog i marken frigör CO2. Plöjningsfritt jordbruk testas och bör införas generellt.

A collaborative call for climate action:
Romklubben presenterade i december 2018 en Climate Emergency Plan:
Call to action #1: Stoppa ökningen av – och subventioner till – fossilbränslen senast 2020. (nya kolgruvor öppnas fortfarande).
Call to action #2: Tredubbla årliga investeringar i förnybar energi, energieffektiviseringar och teknologier med låga CO2-utsläpp, för låg-utsläppande sektorer före 2025.
Call to action #3: Inför realistisk kostnadssättning och beskattning, som reflekterar den verkliga kostnaden av fossila bränslen och inlagrat kol.
Call to action #4: Ersätt BNP-tillväxt som huvudmål för samhällsutveckling.
Call to action #5: Förbättra hanteringen av kylmedel till 2020.
Call to action #6: Uppmuntra utveckling av exponentiella teknologier till 2020.
Call to action #7: Tillförsäkra större materialeffektivitet och -återanvändning.
Call to action #8: Påskynda policys för regenerativ markanvändning.

Call to action #9: Tillförsäkra att befolkningsökningen hålls inom kontroll genom att prioritera utbildning och hälsovård för flickor och kvinnor, samt verka för reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive barnbegränsning.
Call to action #10: Tillgodose en rättvis omställning i alla berörda samhällen.

Företag som prioriterar andra syften än vinst
Milton Friedman (nobelpristagare i ekonomi) skapade problem med sitt påstående från 1970 att ”enda syftet för ett företag är att skapa vinst för sina delägare (aktieägare)”. Wijkman anser att det är dags att ändra i Aktiebolagslagen, så att bolag kan skapas för andra syften än vinstskapande. Exempel på ett bolag som tänker annorlunda är Unilever. Deras CEO Polman menar att ”vill man vara ett framgångsrikt företag i framtiden måste man gå bortom CSR och göra ett verkligt bidrag till samhället”. (CSR är en förkortning av Corporate Social Responsibility, och omfattar ett företags miljömässiga, etiska och sociala ansvar.)
På fråga från publiken om exempel på företag med hållbarhetstänk framför vinstintresse nämnde Wijkman IKEA (gör om sin affärsmodell i det syftet), Axfood (utvecklar livsmedelsproduktionen), Tarkett (miljötänk), Houdini (hyr ut kläder) och SSAB (satsar på nytillverkningsprocess för lägre CO2-utsläpp).

Frågorna är komplexa
Numera blir vi specialister, och det är få som förstår hur allt hänger ihop. Människor som förstår komplexiteten i problemen ser mindre ”i svart och vitt”. Vi behöver alltså en renässans för folkbildningen!

Omställning Gävle hoppas att vi bidragit till folkbildning genom höstens seminarieserie, och tackar alla som deltagit!

Publik: 93
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text av: Ann-Katrin Myles

Detta referat går även att ladda ner genom att klicka här.

Egentligen går nog inte Mikael och Pernillas dragning att ge rättvisa, speglat genom en åhörares röst. Slutrapporten som går att hitta via http://www.bortombnptillvaxt.se/ och är både lättläst och bra illustrerad. En kortversion av rapporten på 6 sidor (finns också under länken ovan) har en inledning som är värd att citera eftersom den inte bara sammanfattar projektets syfte utan också väl beskriver det vi diskuterat ingående i Omställning Gävle, nämligen detta med behovet av en ny berättelse.

Citat:
En annan berättelse
Ett framtida hållbart samhälle som inte bygger på ekonomisk tillväxt – hur skulle det se ut?

Samhället står inför en omvandling av historiska mått för att närma oss ett säkert och rättvist handlingsutrymme inom planetens gränser. I ekonomiska och politiska diskussioner tas ekonomisk tillväxt ofta som en utgångspunkt och en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. Samtidigt kan förväntningarna på tillväxt utgöra ett hot mot en hållbar samhällsbyggnad om tillväxten avtar, vilket prognoser visar är sannolikt. Därför är det viktigt att planera för alternativa scenarier, där sociala och ekologiskt hållbarhetsmål snarare än fortsatt tillväxt är fokus. Forskningsprogrammet /…/ har undersökt förutsättningarna för att planera för en hållbar framtid bortom BNP-tillväxt. Fyra scenarier för Sverige 2050 har tagits fram som målar upp bilder av framtida samhällen som inte behöver bygga på nuvarande ekonomiska logik.

Scenarierna fungerar som ett verktyg för diskussion och utmanar tankar om vad som är möjligt och vilka förändringar som kan och bör genomföras”

Slut Citat

Mikael Malmaeus, som är ekonom, inledde seminariet och gav oss en bakgrund och grund på vilken projektet vilar.
Mikael inleder med ett resonemang kring två grundtankar för samhällsomvandling. Dels ”Efficiency” – effektivisering dels ”Sufficiency”- tillräcklighet. Effektivisering innebär att vi gör som vi alltid gjort, men effektivare – här finns åtgärder som flygskatt, cirkulär ekonomi, teknikutveckling utan andra åtgärder. Ett sätt att förändra, som enligt Mikael och Pernilla, inte kommer att hjälpa oss.
Tillräcklighet handlar å andra sidan om att välja faktiska begränsningar som minskar miljöpåverkan. Istället för Flygskatt i hopp om att det skall minska flygandet, så innebär detta konkreta åtgärder som direkt minskar flygandet.

Effektiviseringstanken är svår att avstå från. Vi vill vara kvar där, det är bekvämt och vi kan alltid skylla på någon annan. Dessutom går det här att fortsatt tjäna pengar och kanske framförallt vinna röster! Den som säger att allt kommer att fixa sig, du behöver inte ändra ditt beteende, vinner lätt.
I FN:s klimatmål nr 8 står det att omställningen skall ske med fortsatt tillväxt – Economic Growth. Mikael kan inte se detta som annat än en total klimatförnekelse med tanke på den exponentiella tillväxt som syns i alla de områden som påverkar och påverkas av klimatförändringen, även Mikael visar de ”hockey-kurvor” som Sverker Sörlin refererat till tidigare på eftermiddagen.
En mytisk uppfattning handlar om att en ökad BNP till slut, efter ett tänkt maximum av miljöpåverkan leder till en sjunkande miljöbelastning. BNP introducerades på 30-talet och med den s.k. Kutznets-kurvan ville man visa att ett växande BNP skulle göra att vår ekonomiska tillväxt till slut löser våra (miljö)-problem.

Eftersom BNP inte är det mått på framgång, som det utgörs sig för att vara, så finns det inte heller någon koppling mellan BNP och önskad samhällsutveckling. BNP är ett aktivitetsmått, inte ett välfärdsmått, det är ett mått på hur fort hjulen snurrar inte åt viket håll.
I Effektiviseringen finns också en idé om att ekonomiskt frikoppla sig från miljöpåverkan, något som inte gått att se hittills. Effektiviseringen innebär, kopplat till ekonomisk tillväxt, istället att vi frigör resurser som vi bara använder på annat sätt.

Men det innebär inte att teknisk utveckling är av ondo, tekniks utveckling har i sig ingen BNP- påverkan, det är istället konsumtionen som styr BNP. D.v.s. vi kan fortsätta att utveckla vårt samhälle utan att öka BNP.

Mikael kommer tillbaka till hur vi låser in oss i vår historia. Vi har sett en ekonomisk tillväxt i
200 år och brist på tillväxt har endast observerats som en kris. Här kommer detta med en ny
berättelse in igen. Vi måste arbeta med våra förväntningar, hur vi kan skapa andra bilder av
vad förändringar kan leda till.
Detta har vi redan upplevt Detta kommer ej att ske

Nu tar Pernilla Hagbert över för att redogöra för de 4 olika scenarierna projektet tagit fram.

Pernilla är Arkitekt som i sin forskning engagerat sig i samhällsutveckling. Inledningsvis konstaterar hon att i Sverige kan man få statliga forskningsmedel till projekt som faktiskt kritiserar samhället, något som inte gäller i hela
vår värld.
I projektet svävar två frågor: Vad kan vi göra? och Hur gör vi om det inte blir tillväxt?

Dessutom frågan: vi behöver nya sätt att tänka för att nå målen, vilka hinder för detta tanke-skifte? Intressant för oss i Omställning Gävles ekonomigrupp blev att projektet utgår från den s.k. Donut modell från Kate Raworths bok, samma bok som är grunden för vår ekonomicirkel.

Raworth har också varit en referensperson i projektet.

Det inre vita fältet i denna donut symboliserar den nedre gränsen för ett gott liv, Bortom figurens gräns så har vi passerat vad planeten tål. Själva donuten är det utrymme inom vilket vi kan agera – ett säkert och rättvist utrymme för mänskligheten.
Fyra faktorer har sedan använts i projektet för att hitta de 4 scenarierna.
1. Klimat
2. Markanvändning
3. Resurser och välfärd
4. Makt och inflytande
De två första relaterar till planetens gränser och de två senare till vårt liv i samhället vi skapar. Två ingångsvärden i analysen utgår från att varje svensk högst får orsaka ett totalt CO2-utsläpp på 0,82 ton per person och år och att vårt ”behov av jordklot” måste sänkas från dagens 4 till 1,26.

Fyra scenarier har arbetats fram, dessa är inte något där vi varken kan eller ska välja ett, utan är just verktyg för att hjälpa oss tänka bortom BNP-tillväxt. Väsentligt för att förstå scenarierna är att de alla utgår från:
• Inga fossila bränslen
• Drastiskt minskat flygande
• Minskad köttkonsumtion
• Minskat byggande/minder bostadsytor
• Förändrade värderingar
Det skulle inte göra rättvisa om jag här försökte beskriva de fyra scenarierna ingående, läs istället först kortversionen av rapporten och sedan själva rapporten, båda lättillgängliga. Det får bli en kortversion i rubrikform.

Kollaborativ ekonomi – samverkansekonomi
• Radikal demokratisering
• Ägandet är kollektivt
• Produktionen av varor sker kooperativt
• Arbete på distans
• Mindre samhällen förbundna med kollektivtrafik
• Civilsamhället starkt

Lokal självförsörjning
• Lokal självförsörjning – konsumtionen anpassad till detta
• Tillräcklighetsbegreppet centralt
• Lokal delaktighet
• Stora regionala variationer
• Nedskalning

Automatisering för livskvalitet
• Teknikutveckling mot det automatiserade samhället, internet of things
• Kompakt boende
• Robotisering
• Liten tid spenderas på lönearbete

Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten
• Avfallet är så gott som avskaffat
• Vi utför fler tjänster än åt varandra istället för individuell konsumtion
• Utvecklad centralisering och logistik
• Tjänster istället för prylar (Tjänsten ljus istället för produkten lampor)

Detta är en mycket summarisk sammanställning och täcker inte på något vis in innehållet i varje scenario. Tanken är som sagt inte heller att ett av dessa scenarier skall genomföras, scenarierna är inte heller ömsesidigt uteslutande. De är tänkta som verktyg för att kunna tänka annorlunda. Som kuriosa kan nämnas att när scenarierna diskuterades på de fyra regioner som används som referenser i arbetet så trodde inte Skåne att Norrbotten skulle kunde vara självförsörjande, till skillnad från den egna regionen och i Tornedalen trodde man precis tvärt om.

Publik: 64
Foto: Anders Lindborg Photography
Text: Björn Marklund

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.

Sverker Sörlin är en eftertraktad talare, som filosof och miljöhistoriker har han blivit en viktig referens i debatten kring miljö- och klimathot. Detta fick vi konkret erfara. Strax innan vårt seminarium skulle börja fick jag meddelande om att Sverker skulle bli 30 minuter sen, eftersom han (i en Gävlestudio) skulle bli
intervjuad i direktsändning av programmet Nordegren och Epstein.
Tekniken i Furusalen gjorde att vi alla kunde lyssna på inslaget. Så som start på vårt seminarium berättade Sverker om hur Margret Thatcher redan för 30 år sedan varnat för ökningen av koldioxid i atmosfären. Då var frågan förhållande opolitisk, till skillnad från idag när det tyvärr mer har blivit en politisk ”höger-vänsterfråga”.
Sverkers diskussion kring klimathotet vilar mycket i boken Antropocen – en essä om människans tidsålder. Vår underliggande fråga om hur vi skall åstadkomma en förändring vinklade in hans resonemang.
Samtida fenomen kan man förändra men det svåra är att komma överens om vilken riktning vi vill att förändringen skall gå. Förändringsbenägenheten ligger inte bara hos individen utan i hög grad hos samhällets styrmekanismer, relaterat till inställningar utifrån religion, ideologi, politik.
Paul Crutzen, nobelpristagare i Kemi (och tidigare Gävlebo!!) blev den som myntade begreppet Antropocen: När människans geologiska påverkan går att hitta i tidslagren – teknofossil. Det var en reaktion på användandet av begreppet Holocen, som den geologiska tiden efter den senaste istiden – ett begrepp där människans påverkan inte fick plats.
Just istiden och konstaterandet att den existerat är ett bra exempel på hur det vi vet idag styr hur vi förklarar det vi ser. Innan 1840 ”fanns inte” istiden, det innebar att de fenomen som de geologisk spår som den satt, inte gick att förklara. I Blekinge veckoblad i slutet på 1700-talet redogör en vetenskaplig artikel, mycket noggrant, hur det som vi nu vet är landhöjning beror på att jorden en gång i tiden började snurra och att vattnet sedan dess dras mot ekvatorn. Så sent som 1930 förklarade fysikern Robert Millikan att människan inte kunde påverka jorden eftersom det är Guds skapelse och Gud kan fixa idiotsäkra mekanismer för att fixa det vi
förstör. En fasansfull bild över utvinning av olja ur oljesandi USA, fick illustrera hur fel Millikan hade. I siffror motsvarar människans teknomassa 30 triljoner ton, vilket vida överstiger det evolutionen åstadkommit.
På samma sätt som istidens påverkan på vårt sätt att se och förklara är att förstå antropocen en nödvändighet för våra vägval. Vad antropocen också tydligt säger oss är att vi inte kan backa tillbaka.
En parallell till detta med istiden är att inte förrän man via satelliter kunde betrakta jorden, så kunde man acceptera tidigare beskrivningar av hur mycket is och snö som finns på vår planet.

Det innebar även att detta med uppvärmningen fick en ny betydelse; om all snö och is smälter, hur blir då livet på vår planet? (åter ett nytt begrepp, kryosfären)
På ett liknande sätt, de olika ”hockey-kurvorna” har varit kända var för sig men det är först år 2004 som man började lägga ihop dom, se alla samtidigt och åter gick kunskap och diskussion in i en ny fas. Det finns inte längre några okända kontinenter att upptäcka, världen är nu känd utifrån människans aktiviteter. 1950 (då jag föddes) hade man ingen uppfattning om att vi kunde nå någon form av tipping point, något som vi i dag tydligt kan ana. … och välja att förneka…
Från seminariet gick jag med insikten att vi är mitt i förändringen, vi kan inte säga att det är en specifik händelse som startar förändring, det är något som sker samtidigt och parallellt och brett i samhället. Tillväxtens exponentialkurvor går i motsatt riktning mot vad vi vill. Vi kan mäta förändring men hur kan vi få förändringen att gå åt det håll vi vill? På den frågan medgav Sverker ödmjukt att han inte hade något svar. Mer än då möjligen ”fråga dom som har makt”. Mot en fond där Rex Tillerson, fd oljemagnat sen USA:s utrikesminister skakar hand med kolnationen Polens utrikesminister följde sedan en intressant frågediskussion.

Publik: 102
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text av: Björn Marklund

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.

Hur affärsbanker skapar pengar, vilka konsekvenser det har för vår ekonomi och en möjlig lösning på de problem nuvarande system skapar, var tema för
seminariet med Samuel Kazen Orrefur den 17 oktober i Furusalen, Silvanum.
Ett nytt ekonomiskt system skulle enligt Orrefurs förslag ge:
• Lägre skuldnivåer i samhället → Minskad risk för finanskris → Lättare att prioritera andra mål än tillväxt om vi skulle vilja
• Ökad konkurrens i bank- och betalningsbranchen → lägre vinst till banker, bättre räntevillkor för oss andra
• Demokrati som styr hur nyskapade pengar ska investeras → mer hållbara och produktiva köp/investeringar än när bankerna styr

Orrefur berättade om organisationen Positiva Pengar och presenterade huvuddragen av sin rapport för tankesmedjan Katalys (https://www.katalys.org/…/no-68-forstatliga-Pengarna-sa-st…/ ), med utvikningar efter frågor och kommentarer från deltagare i den fullsatta Furusalen.
Privata banker har skapat pengarna som används i samhället i dag. Kan detta vara roten till finanskriser, ojämlikhet och överkonsumtion?

Det finns tre typer av pengar:
• Kontanter (sedlar och mynt) 2%
• Affärsbankspengar (kontopengar) 98%
• Centralbankspengar (RIX) som används enbart av banker, bl.a. för att kvitta överföringar dem emellan

Affärsbankspengarna skapas genom lån. Till exempel; du lånar 2 miljoner och köper ett hus.
De pengar du lånar finns inte hos banken, utan tas ”från luften” genom att banken bokför både en tillgång (ditt löfte att återbetala 2 miljoner) och en skuld (2 milj. skapas på ditt konto att använda för betalningar).
Men, affärbankspengar är osäkra och deras skulder till låntagarna backas därför upp av staten (skattebetalarna) genom bankgarantin. Vanliga missförstånd om banker är att dom fungerar som;
• en spargris – våra sparpengar förvaras säkert hos banken, eller
• en mellanhand – bankerna lånar ut pengar som andra kunder sparat, eller
• en penningmultiplikator – bankerna sparar en liten andel i reserv, sedan lånas kvarvarande pengar ut igen.
Inget av detta stämmer. Så fungerade det för länge sedan, men inte nu!

En representant från en av Gävles affärsbanker påstod i ett inlägg att detta är felaktigt, och att hans bank bara lånar ut pengar som den har, eller lånar i sin tur. Detta stämmer alltså inte med Riksbankens, eller med Bank of Englands, beskrivning av hur pengar skapas.
Bankerna lånar gärna ut pengar, åtminstone till ”säkra” låntagare, eftersom dom på detta sätt skapar pengar, ökar sin omsättning och därmed vinsten till ägarna.
Vad avgör hur mycket pengar som skapas?

Incitamenten för bankerna att skapa pengar genom låneutgivning är:
• Högre vinst ju mer skuld de lyckas sälja till kunderna
• Statliga garantier, service och stöd från Riksbanken möjliggör högre risk
• Riksbankens penningpolitik
Hämmande faktorer är:
• Låg efterfrågan på lån
• Låg kreditvärdighet hos kunder
• Begränsande lagar och regler

Bankerna skapar pengar snabbare än BNP växer. Mellan 1999 och 2017 ökade penningmängden i genomsnitt med 8% årligen, medan tillväxten var 2,5% och inflationen 1,2%.
Hur kan då penningmängden växa så snabbt trots låg inflation? Det beror på att merparten av nya pengar gått till köp av värdepapper, fastigheter och företag, dvs. inte till produktiva verksamheter (BNP ökar inte). När bankerna skapar mer pengar än det finns produktiva investeringsmöjligheter så sjunker räntan, och risknivån ökar.
Trots att fastighets- och lägenhetspriser ökat mycket, så har den låga låneräntan medfört att boendekostnaden ökat långsamt, dvs,  konsumentprisindex påverkas inte av prisökningen.
Det har varit lätt att låna pengar för att köpa en befintlig bostad, men svårt att låna för att bygga nya bostadshus. Bostäder har då inte byggts i takt med efterfrågan, vilket också trissat upp priserna på det befintliga beståndet. Svenskarna har blivit ett av jordens mest skuldsatta
folk. Förfarandet ökar ojämlikheten, eftersom de tillgångar som förvärvas av de som lånar kan belånas ytterligare, så mer pengar skapas till nya köp som driver upp priserna ännu mer. Allt färre människor äger alltmer av tillgångarna.
Det blir också konsekvenser för miljön av att bankerna ”dopar” ekonomin med pengar (=skulder). Tillväxten eldas på när banken ”intecknar framtiden”. Tillväxt krävs nämligen för återbetalning av skulderna, nolltillväxt eller nerväxt blir omöjlig, och miljö och klimat påverkas negativt.
I rapporten Förstatliga pengarna; Så stoppar vi bankerna från att skapa finanskriser föreslår Orrefur att staten tar över skapandet av pengar i tre steg:
I Steg 1 introducerar Riksbanken e-kronan, och skapar därmed riksbankspengar åt allmänheten. Detta ger ett säkrare betalningssystem vid en finanskris, bankerna pressas att höja sparräntorna för att behålla kunderna, och det blir möjligt för andra företag än banker att erbjuda betalningstjänster.
I Steg 2 skapar Riksbanken pengar aktivt, pengar som kan delas ut till medborgarna (helikopterpengar), pengar till statsbudgeten, m.m. Riksbanken kan nu stimulera realekonomin och inflationen utan att blåsa upp tillgångsbubblor!
I Steg 3 konverteras succesivt kvarvarande affärsbankspengar till e-kronor. Alla betalningar i Sverige genomförs nu med e-kronor. Statliga subventioner och garantier till bankerna avskaffas. Vill bankerna låna ut e-kronor måste de tjäna eller låna in dessa.
Liknande förslag har tagits fram i andra länder, t.ex. har Schweiz haft en folkomröstning om ett sådant. Bankerna motsatte sig, och lyckades få stöd av riksbankschefen. Förslaget gick inte igenom, men ca 25% av de röstberättigade var positiva.

Publik: 65
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text av: Ann-Katrin Myles

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.

Det var en riktigt vass, och kritisk, Marianne Påsse vi fick lyssna till den 3 oktober på Silvanum. Del 1 i
höstens seminarieserie “Måste vi förstå det ekonomiska systemet för att rädda klimatet?”.
Furusalen var välfylld. Före och under pausen erbjöds ett digert bokbord i foajen som lockar till fortsatt läsning inom området.

För 50 år sedan omfattade real-ekonomin ca 95% av penningmängden, medan relationen i dag är den motsatta. Ca 95% av pengarna i samhället används för spekulation; att skapa mer pengar av pengarna. Marianne säger att alla rådande system har en viss människosyn, natursyn och samhällssyn. Det är viktigt att se det, exempelvis genom att ta reda på vad ord betyder – vad orden betyder för de som har makt i rådande samhälle. Utveckling? Det sägs att tillväxt innebär utveckling. Men vad är det egentligen som växer till? Penningmängden! Naturens resurser har nedväxt.

Ordet ekonomi av i dag delade hon tydligt upp. Oikonomia och krematistik – de två ord som Aristoteles (300 F.Kr) använde. Tankeväckande hur ett ord har fått så förändrad betydelse.

Oikonomia – real-ekonomi, samverkan, hushållning med resurser

Krematistik – vinstbegär, konkurrens, evig tillväxt påbjuden
Ekonomi idag är i huvudsak krematistik, eftersom pengar till allra största delen skapas genom skuldsättning i bank. “Med dessa privatägda pengar som lånades ut och skulle betalas tillbaka med mer än man lånat, det vill säga med vinst i form av ränta, skulle det ju gå att skapa nya pengar i alla oändlighet. Aristoteles menade att människor skulle komma att blanda ihop verkliga ekonomiska resurser med påhittade, och därmed förlora insikten om vad ekonomi egentligen
handlar om. Genom en sammanblandning av å ena sidan naturens resurser och å andra sidan pengar, skulle människor hamna i villfarelsen att pengar kunde skapa oändliga värden.” Ur boken Tänk OM Nya pengar förändrar världen, sid 8. Av Marianne Påsse.

Mariannes presentation, inkl videoklippen som visades, kan ni hitta på följande länk: http://rainbowedu.se/pdf/gavle.pdf
Publik: 48
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text: Ann-Katrin Myles och Jennie Johansson

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.