Tidigare evenemang

Under hösten 2019 arrangerade föreningen en seminarieserie bestående av fem föreläsningar, fördelande på fyra tillfällen. Rubriken var ”Måste vi förstå det ekonomiska systemet för att rädda klimatet?”. En retorisk fråga som fick tydligt svar. Mycket lyckat arrangemang som var välbesökt och med förenade krafter fick vi bra publicitet i media!

Vi tog även möjligheten att delta på FEKIS (Företagsekonomiföreningen i Sverige) konferens som den 17 oktober arrangerades av Högskolan i Gävle. Där föreläste både Samuel Kazen Orrefur och Bo Hagstedt på var sin session. Vi gavs möjlighet att förmedla de viktiga budskapen till denna publik om hur pengar skapas och hur allt hänger ihop.

Ekonomiskt stöd fick vi från Sven Lübecks Insamlingsstiftelse, Naturskyddsföreningen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En slutrapport finns sammanställd tillsammans med referat från varje föreläsning samt ett bildcollage. Klicka på länkarna för att ladda ner respektive slutrapport och bildcollage. Nedan följer referaten och alla referat finns att ladda ner i slutet av texten.

Anders Wijkman (ordförande Climate-KIC, hedersordförande i Club of Rome) höll en mycket uppskattad presentation i Omställning Gävles regi den 5/12. Han
berörde ett stort antal frågor med bäring på miljö, klimat och ekonomi, som avslut på höstens seminarieserie om ekonomins samband med
klimatförändringar. Ekonomi i betydelsen hushållning med naturresurser var huvudtemat.

Wijkman anser att vi står inför en moralisk kris, då
• Den konventionella tillväxtlogiken är ett hinder för omställning,
• Krisproblem skjuts på framtiden i kortsiktighetens intresse,
• Utanförskap och ojämlikhet är ett växande problem,
• Politiken är reaktiv, snarare än proaktiv, och
• Våra barn o barnbarn kommer att få plockaupp notan.

Vi måste förändra det ekonomiska systemet (rethink economics), och vi måste komma till en omfördelning mellan rika och fattiga länder.

Nedan att axplock av de frågor som berördes.

Tillväxt och växthusgaser
Redan 1972 gav Romklubben ut rapporten Limits to Growth, som ifrågasatte ständig tillväxt baserad på planetens resurser.
Vårt fotavtryck (carbon footprint) ökar varje år, något som inte kan inte fortsätta. För att klara Parisavtalet måste vi nu börja minska CO2-utsläppen med 10% per år.
Sambandet mellan BNP och utsläpp av växthusgaser är tydlig. Kurvorna för ökad BNP resp. ökning av CO2 i atmosfären är helt parallella. Ett antal ”sovande klimatjättar” kommer att vakna vid varierande temperaturhöjningar. Exempel på sådana är Grönlands istäcke, Alpernas glaciärer, Antarktis istäcke, Amazonas regnskogar (kan bli savanner), och den Indiska sommarmonsunen.

Utvinning av resurser vs. biologisk mångfald
Vi har gått från att vara en liten värld på en stor planet, till att vara en stor värld på en liten planet. Befolkningen ökar, liksom konsumtionen per capita. Och därmed ökar förbrukningen av jordens resurser.

Efterfrågan på naturresurserna mineraler, metaller, fossilbränslen och biomassa ökar obevekligt. Den årliga förbrukningen av dessa resurser har trefaldigats sedan 1970. Per capita har materialanvändningen ökat från 7,4 till 12,2 ton under perioden.
Industrin som utvinner resurserna (t.ex. olje- och gruvbolag) ansvarar i dag för 50% av CO2-utsläppen, och mer än 80% av förlusten av den biologiska mångfalden.
Däggdjuren, inklusive människan, fördelar sig viktmässigt enligt grafen nedan. Andelen vildadjur är som synes mycket liten, och skulle behöva öka.

Insekterna minskar i antal arter och individer. Vi bör komma ihåg en sak; insekterna behöver inte oss, men vi behöver dem!
IPBES (The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) säger i en rapport att:
”Länge har människan ansett att biologisk mångfald handlar om att bevara naturen för dess egen sak, men denna rapport klargör tydliga samband mellan biologisk mångfald och naturen och saker som livsmedelsförsörjning och rent vatten i både rika och fattiga länder.”

Ojämlikheten ökar
USA, Sydkorea och Storbritannien leder ligan vad gäller ojämlika inkomster. USA leder stort. Sverige ligger i bottenskiktet (vilket alltså är bra!), men inkomstskillnaderna ökar i Sverige ochvi ligger redan betydligt sämre till än övriga nordiska länder.

Disruptiva teknologier
Inte all teknologi är bra, teknologi ger både möjligheter och risker. Viktiga frågor är t.ex. vem som äger våra data och vem som bygger algoritmerna. Teknologier utvecklas till exempel för att manipulera demokratin, övervaka befolkningen (ex. Kina) och föra krig genom maskiner. Dessa skapar inte ett bra samhälle.

Slösaktig resursanvändningen
Vi använder resurserna väldigt slösaktigt! I genomsnitt använder européer material bara en gång, sedan hamnar de på soptippen. Bara guld och koppar återvinns fullt ut, beroende på att de är så dyra.
Hög återvinning är alltså ingen garanti. Av plast är bara 8% av värdet kvar efter första användningscykeln; av aluminium bara 38%; av stål 58%.

Grundproblemen är att (1) det är för billigt att utnyttja naturen (arbetskraften är dyr), (2) affärsmodellerna bygger på att sälja mer och oftare, (3) linjära materialflöden (i.st.f.cirkulära) och (4) dålig produktdesign som blandar olika material och svårt att reparera.
Dessutom det som produceras dåligt utnyttjat. Exempel är bilar som står stilla den mesta tiden. Om företagen betalade för de verkliga kostnaderna, dvs. också kostnaderna för naturens kapital, skulle de flesta drivas med förlust. De största förlusterna skulle drabba boskapsuppfödning, veteodling och kolbaserad energiproduktion.
Konsumtionsmönstren inom textilbranschen är dåliga. Vi har fördubblat vår klädkonsumtion sedan år 2000, från 50 miljarder enheter per år till 100 enheter. Vi använder också plaggen färre gånger innan vi gör oss av med dem.
Vi bör bygga hus av trä, då betong medför stora CO2-utsläpp. Sågade trävaror utgör ingen fara för skogsbruket. Återvinning av byggmaterial är jätteviktigt, men sker idag nästan inte alls.
Billig massturism till vissa platser håller inte. Förutom utsläpp från flyget ökar det trycket på de lokala ekosystemen.
Om vi hyrde/leasade produkter som till exempel mobiltelefoner, skulle de se helt annorlunda ut. De skulle designas för att hålla länge i stället för att bytas ut ofta. Affärsmodellen skulle medföra mer jobb med underhåll och reparation, och lägre CO2-utsläpp.
Jordbrukets problem är bland annat att en plog i marken frigör CO2. Plöjningsfritt jordbruk testas och bör införas generellt.

A collaborative call for climate action:
Romklubben presenterade i december 2018 en Climate Emergency Plan:
Call to action #1: Stoppa ökningen av – och subventioner till – fossilbränslen senast 2020. (nya kolgruvor öppnas fortfarande).
Call to action #2: Tredubbla årliga investeringar i förnybar energi, energieffektiviseringar och teknologier med låga CO2-utsläpp, för låg-utsläppande sektorer före 2025.
Call to action #3: Inför realistisk kostnadssättning och beskattning, som reflekterar den verkliga kostnaden av fossila bränslen och inlagrat kol.
Call to action #4: Ersätt BNP-tillväxt som huvudmål för samhällsutveckling.
Call to action #5: Förbättra hanteringen av kylmedel till 2020.
Call to action #6: Uppmuntra utveckling av exponentiella teknologier till 2020.
Call to action #7: Tillförsäkra större materialeffektivitet och -återanvändning.
Call to action #8: Påskynda policys för regenerativ markanvändning.

Call to action #9: Tillförsäkra att befolkningsökningen hålls inom kontroll genom att prioritera utbildning och hälsovård för flickor och kvinnor, samt verka för reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive barnbegränsning.
Call to action #10: Tillgodose en rättvis omställning i alla berörda samhällen.

Företag som prioriterar andra syften än vinst
Milton Friedman (nobelpristagare i ekonomi) skapade problem med sitt påstående från 1970 att ”enda syftet för ett företag är att skapa vinst för sina delägare (aktieägare)”. Wijkman anser att det är dags att ändra i Aktiebolagslagen, så att bolag kan skapas för andra syften än vinstskapande. Exempel på ett bolag som tänker annorlunda är Unilever. Deras CEO Polman menar att ”vill man vara ett framgångsrikt företag i framtiden måste man gå bortom CSR och göra ett verkligt bidrag till samhället”. (CSR är en förkortning av Corporate Social Responsibility, och omfattar ett företags miljömässiga, etiska och sociala ansvar.)
På fråga från publiken om exempel på företag med hållbarhetstänk framför vinstintresse nämnde Wijkman IKEA (gör om sin affärsmodell i det syftet), Axfood (utvecklar livsmedelsproduktionen), Tarkett (miljötänk), Houdini (hyr ut kläder) och SSAB (satsar på nytillverkningsprocess för lägre CO2-utsläpp).

Frågorna är komplexa
Numera blir vi specialister, och det är få som förstår hur allt hänger ihop. Människor som förstår komplexiteten i problemen ser mindre ”i svart och vitt”. Vi behöver alltså en renässans för folkbildningen!

Omställning Gävle hoppas att vi bidragit till folkbildning genom höstens seminarieserie, och tackar alla som deltagit!

Publik: 93
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text av: Ann-Katrin Myles

Detta referat går även att ladda ner genom att klicka här.

Egentligen går nog inte Mikael och Pernillas dragning att ge rättvisa, speglat genom en åhörares röst. Slutrapporten som går att hitta via http://www.bortombnptillvaxt.se/ och är både lättläst och bra illustrerad. En kortversion av rapporten på 6 sidor (finns också under länken ovan) har en inledning som är värd att citera eftersom den inte bara sammanfattar projektets syfte utan också väl beskriver det vi diskuterat ingående i Omställning Gävle, nämligen detta med behovet av en ny berättelse.

Citat:
En annan berättelse
Ett framtida hållbart samhälle som inte bygger på ekonomisk tillväxt – hur skulle det se ut?

Samhället står inför en omvandling av historiska mått för att närma oss ett säkert och rättvist handlingsutrymme inom planetens gränser. I ekonomiska och politiska diskussioner tas ekonomisk tillväxt ofta som en utgångspunkt och en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. Samtidigt kan förväntningarna på tillväxt utgöra ett hot mot en hållbar samhällsbyggnad om tillväxten avtar, vilket prognoser visar är sannolikt. Därför är det viktigt att planera för alternativa scenarier, där sociala och ekologiskt hållbarhetsmål snarare än fortsatt tillväxt är fokus. Forskningsprogrammet /…/ har undersökt förutsättningarna för att planera för en hållbar framtid bortom BNP-tillväxt. Fyra scenarier för Sverige 2050 har tagits fram som målar upp bilder av framtida samhällen som inte behöver bygga på nuvarande ekonomiska logik.

Scenarierna fungerar som ett verktyg för diskussion och utmanar tankar om vad som är möjligt och vilka förändringar som kan och bör genomföras”

Slut Citat

Mikael Malmaeus, som är ekonom, inledde seminariet och gav oss en bakgrund och grund på vilken projektet vilar.
Mikael inleder med ett resonemang kring två grundtankar för samhällsomvandling. Dels ”Efficiency” – effektivisering dels ”Sufficiency”- tillräcklighet. Effektivisering innebär att vi gör som vi alltid gjort, men effektivare – här finns åtgärder som flygskatt, cirkulär ekonomi, teknikutveckling utan andra åtgärder. Ett sätt att förändra, som enligt Mikael och Pernilla, inte kommer att hjälpa oss.
Tillräcklighet handlar å andra sidan om att välja faktiska begränsningar som minskar miljöpåverkan. Istället för Flygskatt i hopp om att det skall minska flygandet, så innebär detta konkreta åtgärder som direkt minskar flygandet.

Effektiviseringstanken är svår att avstå från. Vi vill vara kvar där, det är bekvämt och vi kan alltid skylla på någon annan. Dessutom går det här att fortsatt tjäna pengar och kanske framförallt vinna röster! Den som säger att allt kommer att fixa sig, du behöver inte ändra ditt beteende, vinner lätt.
I FN:s klimatmål nr 8 står det att omställningen skall ske med fortsatt tillväxt – Economic Growth. Mikael kan inte se detta som annat än en total klimatförnekelse med tanke på den exponentiella tillväxt som syns i alla de områden som påverkar och påverkas av klimatförändringen, även Mikael visar de ”hockey-kurvor” som Sverker Sörlin refererat till tidigare på eftermiddagen.
En mytisk uppfattning handlar om att en ökad BNP till slut, efter ett tänkt maximum av miljöpåverkan leder till en sjunkande miljöbelastning. BNP introducerades på 30-talet och med den s.k. Kutznets-kurvan ville man visa att ett växande BNP skulle göra att vår ekonomiska tillväxt till slut löser våra (miljö)-problem.

Eftersom BNP inte är det mått på framgång, som det utgörs sig för att vara, så finns det inte heller någon koppling mellan BNP och önskad samhällsutveckling. BNP är ett aktivitetsmått, inte ett välfärdsmått, det är ett mått på hur fort hjulen snurrar inte åt viket håll.
I Effektiviseringen finns också en idé om att ekonomiskt frikoppla sig från miljöpåverkan, något som inte gått att se hittills. Effektiviseringen innebär, kopplat till ekonomisk tillväxt, istället att vi frigör resurser som vi bara använder på annat sätt.

Men det innebär inte att teknisk utveckling är av ondo, tekniks utveckling har i sig ingen BNP- påverkan, det är istället konsumtionen som styr BNP. D.v.s. vi kan fortsätta att utveckla vårt samhälle utan att öka BNP.

Mikael kommer tillbaka till hur vi låser in oss i vår historia. Vi har sett en ekonomisk tillväxt i
200 år och brist på tillväxt har endast observerats som en kris. Här kommer detta med en ny
berättelse in igen. Vi måste arbeta med våra förväntningar, hur vi kan skapa andra bilder av
vad förändringar kan leda till.
Detta har vi redan upplevt Detta kommer ej att ske

Nu tar Pernilla Hagbert över för att redogöra för de 4 olika scenarierna projektet tagit fram.

Pernilla är Arkitekt som i sin forskning engagerat sig i samhällsutveckling. Inledningsvis konstaterar hon att i Sverige kan man få statliga forskningsmedel till projekt som faktiskt kritiserar samhället, något som inte gäller i hela
vår värld.
I projektet svävar två frågor: Vad kan vi göra? och Hur gör vi om det inte blir tillväxt?

Dessutom frågan: vi behöver nya sätt att tänka för att nå målen, vilka hinder för detta tanke-skifte? Intressant för oss i Omställning Gävles ekonomigrupp blev att projektet utgår från den s.k. Donut modell från Kate Raworths bok, samma bok som är grunden för vår ekonomicirkel.

Raworth har också varit en referensperson i projektet.

Det inre vita fältet i denna donut symboliserar den nedre gränsen för ett gott liv, Bortom figurens gräns så har vi passerat vad planeten tål. Själva donuten är det utrymme inom vilket vi kan agera – ett säkert och rättvist utrymme för mänskligheten.
Fyra faktorer har sedan använts i projektet för att hitta de 4 scenarierna.
1. Klimat
2. Markanvändning
3. Resurser och välfärd
4. Makt och inflytande
De två första relaterar till planetens gränser och de två senare till vårt liv i samhället vi skapar. Två ingångsvärden i analysen utgår från att varje svensk högst får orsaka ett totalt CO2-utsläpp på 0,82 ton per person och år och att vårt ”behov av jordklot” måste sänkas från dagens 4 till 1,26.

Fyra scenarier har arbetats fram, dessa är inte något där vi varken kan eller ska välja ett, utan är just verktyg för att hjälpa oss tänka bortom BNP-tillväxt. Väsentligt för att förstå scenarierna är att de alla utgår från:
• Inga fossila bränslen
• Drastiskt minskat flygande
• Minskad köttkonsumtion
• Minskat byggande/minder bostadsytor
• Förändrade värderingar
Det skulle inte göra rättvisa om jag här försökte beskriva de fyra scenarierna ingående, läs istället först kortversionen av rapporten och sedan själva rapporten, båda lättillgängliga. Det får bli en kortversion i rubrikform.

Kollaborativ ekonomi – samverkansekonomi
• Radikal demokratisering
• Ägandet är kollektivt
• Produktionen av varor sker kooperativt
• Arbete på distans
• Mindre samhällen förbundna med kollektivtrafik
• Civilsamhället starkt

Lokal självförsörjning
• Lokal självförsörjning – konsumtionen anpassad till detta
• Tillräcklighetsbegreppet centralt
• Lokal delaktighet
• Stora regionala variationer
• Nedskalning

Automatisering för livskvalitet
• Teknikutveckling mot det automatiserade samhället, internet of things
• Kompakt boende
• Robotisering
• Liten tid spenderas på lönearbete

Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten
• Avfallet är så gott som avskaffat
• Vi utför fler tjänster än åt varandra istället för individuell konsumtion
• Utvecklad centralisering och logistik
• Tjänster istället för prylar (Tjänsten ljus istället för produkten lampor)

Detta är en mycket summarisk sammanställning och täcker inte på något vis in innehållet i varje scenario. Tanken är som sagt inte heller att ett av dessa scenarier skall genomföras, scenarierna är inte heller ömsesidigt uteslutande. De är tänkta som verktyg för att kunna tänka annorlunda. Som kuriosa kan nämnas att när scenarierna diskuterades på de fyra regioner som används som referenser i arbetet så trodde inte Skåne att Norrbotten skulle kunde vara självförsörjande, till skillnad från den egna regionen och i Tornedalen trodde man precis tvärt om.


Publik: 64
Foto: Anders Lindborg Photography
Text: Björn Marklund

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.

Sverker Sörlin är en eftertraktad talare, som filosof och miljöhistoriker har han blivit en viktig referens i debatten kring miljö- och klimathot. Detta fick vi konkret erfara. Strax innan vårt seminarium skulle börja fick jag meddelande om att Sverker skulle bli 30 minuter sen, eftersom han (i en Gävlestudio) skulle bli
intervjuad i direktsändning av programmet Nordegren och Epstein.
Tekniken i Furusalen gjorde att vi alla kunde lyssna på inslaget. Så som start på vårt seminarium berättade Sverker om hur Margret Thatcher redan för 30 år sedan varnat för ökningen av koldioxid i atmosfären. Då var frågan förhållande opolitisk, till skillnad från idag när det tyvärr mer har blivit en politisk ”höger-vänsterfråga”.
Sverkers diskussion kring klimathotet vilar mycket i boken Antropocen – en essä om människans tidsålder. Vår underliggande fråga om hur vi skall åstadkomma en förändring vinklade in hans resonemang.
Samtida fenomen kan man förändra men det svåra är att komma överens om vilken riktning vi vill att förändringen skall gå. Förändringsbenägenheten ligger inte bara hos individen utan i hög grad hos samhällets styrmekanismer, relaterat till inställningar utifrån religion, ideologi, politik.
Paul Crutzen, nobelpristagare i Kemi (och tidigare Gävlebo!!) blev den som myntade begreppet Antropocen: När människans geologiska påverkan går att hitta i tidslagren – teknofossil. Det var en reaktion på användandet av begreppet Holocen, som den geologiska tiden efter den senaste istiden – ett begrepp där människans påverkan inte fick plats.
Just istiden och konstaterandet att den existerat är ett bra exempel på hur det vi vet idag styr hur vi förklarar det vi ser. Innan 1840 ”fanns inte” istiden, det innebar att de fenomen som de geologisk spår som den satt, inte gick att förklara. I Blekinge veckoblad i slutet på 1700-talet redogör en vetenskaplig artikel, mycket noggrant, hur det som vi nu vet är landhöjning beror på att jorden en gång i tiden började snurra och att vattnet sedan dess dras mot ekvatorn. Så sent som 1930 förklarade fysikern Robert Millikan att människan inte kunde påverka jorden eftersom det är Guds skapelse och Gud kan fixa idiotsäkra mekanismer för att fixa det vi
förstör. En fasansfull bild över utvinning av olja ur oljesandi USA, fick illustrera hur fel Millikan hade. I siffror motsvarar människans teknomassa 30 triljoner ton, vilket vida överstiger det evolutionen åstadkommit.
På samma sätt som istidens påverkan på vårt sätt att se och förklara är att förstå antropocen en nödvändighet för våra vägval. Vad antropocen också tydligt säger oss är att vi inte kan backa tillbaka.
En parallell till detta med istiden är att inte förrän man via satelliter kunde betrakta jorden, så kunde man acceptera tidigare beskrivningar av hur mycket is och snö som finns på vår planet.

Det innebar även att detta med uppvärmningen fick en ny betydelse; om all snö och is smälter, hur blir då livet på vår planet? (åter ett nytt begrepp, kryosfären)
På ett liknande sätt, de olika ”hockey-kurvorna” har varit kända var för sig men det är först år 2004 som man började lägga ihop dom, se alla samtidigt och åter gick kunskap och diskussion in i en ny fas. Det finns inte längre några okända kontinenter att upptäcka, världen är nu känd utifrån människans aktiviteter. 1950 (då jag föddes) hade man ingen uppfattning om att vi kunde nå någon form av tipping point, något som vi i dag tydligt kan ana. … och välja att förneka…
Från seminariet gick jag med insikten att vi är mitt i förändringen, vi kan inte säga att det är en specifik händelse som startar förändring, det är något som sker samtidigt och parallellt och brett i samhället. Tillväxtens exponentialkurvor går i motsatt riktning mot vad vi vill. Vi kan mäta förändring men hur kan vi få förändringen att gå åt det håll vi vill? På den frågan medgav Sverker ödmjukt att han inte hade något svar. Mer än då möjligen ”fråga dom som har makt”. Mot en fond där Rex Tillerson, fd oljemagnat sen USA:s utrikesminister skakar hand med kolnationen Polens utrikesminister följde sedan en intressant frågediskussion.

Publik: 102
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text av: Björn Marklund

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.

Hur affärsbanker skapar pengar, vilka konsekvenser det har för vår ekonomi och en möjlig lösning på de problem nuvarande system skapar, var tema för
seminariet med Samuel Kazen Orrefur den 17 oktober i Furusalen, Silvanum.
Ett nytt ekonomiskt system skulle enligt Orrefurs förslag ge:
• Lägre skuldnivåer i samhället → Minskad risk för finanskris → Lättare att prioritera andra mål än tillväxt om vi skulle vilja
• Ökad konkurrens i bank- och betalningsbranchen → lägre vinst till banker, bättre räntevillkor för oss andra
• Demokrati som styr hur nyskapade pengar ska investeras → mer hållbara och produktiva köp/investeringar än när bankerna styr

Orrefur berättade om organisationen Positiva Pengar och presenterade huvuddragen av sin rapport för tankesmedjan Katalys (https://www.katalys.org/…/no-68-forstatliga-Pengarna-sa-st…/ ), med utvikningar efter frågor och kommentarer från deltagare i den fullsatta Furusalen.
Privata banker har skapat pengarna som används i samhället i dag. Kan detta vara roten till finanskriser, ojämlikhet och överkonsumtion?

Det finns tre typer av pengar:
• Kontanter (sedlar och mynt) 2%
• Affärsbankspengar (kontopengar) 98%
• Centralbankspengar (RIX) som används enbart av banker, bl.a. för att kvitta överföringar dem emellan

Affärsbankspengarna skapas genom lån. Till exempel; du lånar 2 miljoner och köper ett hus.
De pengar du lånar finns inte hos banken, utan tas ”från luften” genom att banken bokför både en tillgång (ditt löfte att återbetala 2 miljoner) och en skuld (2 milj. skapas på ditt konto att använda för betalningar).
Men, affärbankspengar är osäkra och deras skulder till låntagarna backas därför upp av staten (skattebetalarna) genom bankgarantin. Vanliga missförstånd om banker är att dom fungerar som;
• en spargris – våra sparpengar förvaras säkert hos banken, eller
• en mellanhand – bankerna lånar ut pengar som andra kunder sparat, eller
• en penningmultiplikator – bankerna sparar en liten andel i reserv, sedan lånas kvarvarande pengar ut igen.
Inget av detta stämmer. Så fungerade det för länge sedan, men inte nu!

En representant från en av Gävles affärsbanker påstod i ett inlägg att detta är felaktigt, och att hans bank bara lånar ut pengar som den har, eller lånar i sin tur. Detta stämmer alltså inte med Riksbankens, eller med Bank of Englands, beskrivning av hur pengar skapas.
Bankerna lånar gärna ut pengar, åtminstone till ”säkra” låntagare, eftersom dom på detta sätt skapar pengar, ökar sin omsättning och därmed vinsten till ägarna.
Vad avgör hur mycket pengar som skapas?

Incitamenten för bankerna att skapa pengar genom låneutgivning är:
• Högre vinst ju mer skuld de lyckas sälja till kunderna
• Statliga garantier, service och stöd från Riksbanken möjliggör högre risk
• Riksbankens penningpolitik
Hämmande faktorer är:
• Låg efterfrågan på lån
• Låg kreditvärdighet hos kunder
• Begränsande lagar och regler


Bankerna skapar pengar snabbare än BNP växer. Mellan 1999 och 2017 ökade penningmängden i genomsnitt med 8% årligen, medan tillväxten var 2,5% och inflationen 1,2%.
Hur kan då penningmängden växa så snabbt trots låg inflation? Det beror på att merparten av nya pengar gått till köp av värdepapper, fastigheter och företag, dvs. inte till produktiva verksamheter (BNP ökar inte). När bankerna skapar mer pengar än det finns produktiva investeringsmöjligheter så sjunker räntan, och risknivån ökar.
Trots att fastighets- och lägenhetspriser ökat mycket, så har den låga låneräntan medfört att boendekostnaden ökat långsamt, dvs,  konsumentprisindex påverkas inte av prisökningen.
Det har varit lätt att låna pengar för att köpa en befintlig bostad, men svårt att låna för att bygga nya bostadshus. Bostäder har då inte byggts i takt med efterfrågan, vilket också trissat upp priserna på det befintliga beståndet. Svenskarna har blivit ett av jordens mest skuldsatta
folk. Förfarandet ökar ojämlikheten, eftersom de tillgångar som förvärvas av de som lånar kan belånas ytterligare, så mer pengar skapas till nya köp som driver upp priserna ännu mer. Allt färre människor äger alltmer av tillgångarna.
Det blir också konsekvenser för miljön av att bankerna ”dopar” ekonomin med pengar (=skulder). Tillväxten eldas på när banken ”intecknar framtiden”. Tillväxt krävs nämligen för återbetalning av skulderna, nolltillväxt eller nerväxt blir omöjlig, och miljö och klimat påverkas negativt.
I rapporten Förstatliga pengarna; Så stoppar vi bankerna från att skapa finanskriser föreslår Orrefur att staten tar över skapandet av pengar i tre steg:
I Steg 1 introducerar Riksbanken e-kronan, och skapar därmed riksbankspengar åt allmänheten. Detta ger ett säkrare betalningssystem vid en finanskris, bankerna pressas att höja sparräntorna för att behålla kunderna, och det blir möjligt för andra företag än banker att erbjuda betalningstjänster.
I Steg 2 skapar Riksbanken pengar aktivt, pengar som kan delas ut till medborgarna (helikopterpengar), pengar till statsbudgeten, m.m. Riksbanken kan nu stimulera realekonomin och inflationen utan att blåsa upp tillgångsbubblor!
I Steg 3 konverteras succesivt kvarvarande affärsbankspengar till e-kronor. Alla betalningar i Sverige genomförs nu med e-kronor. Statliga subventioner och garantier till bankerna avskaffas. Vill bankerna låna ut e-kronor måste de tjäna eller låna in dessa.
Liknande förslag har tagits fram i andra länder, t.ex. har Schweiz haft en folkomröstning om ett sådant. Bankerna motsatte sig, och lyckades få stöd av riksbankschefen. Förslaget gick inte igenom, men ca 25% av de röstberättigade var positiva.

Publik: 65
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text av: Ann-Katrin Myles

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.

Det var en riktigt vass, och kritisk, Marianne Påsse vi fick lyssna till den 3 oktober på Silvanum. Del 1 i
höstens seminarieserie ”Måste vi förstå det ekonomiska systemet för att rädda klimatet?”.
Furusalen var välfylld. Före och under pausen erbjöds ett digert bokbord i foajen som lockar till fortsatt läsning inom området.

För 50 år sedan omfattade real-ekonomin ca 95% av penningmängden, medan relationen i dag är den motsatta. Ca 95% av pengarna i samhället används för spekulation; att skapa mer pengar av pengarna. Marianne säger att alla rådande system har en viss människosyn, natursyn och samhällssyn. Det är viktigt att se det, exempelvis genom att ta reda på vad ord betyder – vad orden betyder för de som har makt i rådande samhälle. Utveckling? Det sägs att tillväxt innebär utveckling. Men vad är det egentligen som växer till? Penningmängden! Naturens resurser har nedväxt.

Ordet ekonomi av i dag delade hon tydligt upp. Oikonomia och krematistik – de två ord som Aristoteles (300 F.Kr) använde. Tankeväckande hur ett ord har fått så förändrad betydelse.

Oikonomia – real-ekonomi, samverkan, hushållning med resurser

Krematistik – vinstbegär, konkurrens, evig tillväxt påbjuden
Ekonomi idag är i huvudsak krematistik, eftersom pengar till allra största delen skapas genom skuldsättning i bank. ”Med dessa privatägda pengar som lånades ut och skulle betalas tillbaka med mer än man lånat, det vill säga med vinst i form av ränta, skulle det ju gå att skapa nya pengar i alla oändlighet. Aristoteles menade att människor skulle komma att blanda ihop verkliga ekonomiska resurser med påhittade, och därmed förlora insikten om vad ekonomi egentligen
handlar om. Genom en sammanblandning av å ena sidan naturens resurser och å andra sidan pengar, skulle människor hamna i villfarelsen att pengar kunde skapa oändliga värden.” Ur boken Tänk OM Nya pengar förändrar världen, sid 8. Av Marianne Påsse.

Mariannes presentation, inkl videoklippen som visades, kan ni hitta på följande länk: http://rainbowedu.se/pdf/gavle.pdf
Publik: 48
Fotograf: Anders Lindborg Photography
Text: Ann-Katrin Myles och Jennie Johansson

Detta referat kan även laddas ner genom att klicka här.